Köldrekord och dammiga skidor
I början av juli uppmättes den lägsta julitemperaturen i Sverige sedan 1976. Det var i Laniavaara, norr om Gällivare som temperaturen kröp ned till kyliga minus 3,3 grader. Hade det regnat så hade det snöat, så att säga.
Denna sommaren har varit relativt kall och det var endast under en vecka i juni som vi verkligen fick svettas så att fläktarna gick på högvarv. Sedan dess har det mer känts som om att man har velat ställa fram en pistmaskin och ta fram skidor och valla.
Skämt åsido så har det väl inte varit riktigt så kallt i de flesta delar av Sverige. Någon riktig sommar har vi däremot näppeligen fått.
Det finns ju trots allt de som säger att vi är på väg mot en ny liten istid – kanske är det aptitretare inför denna som vi nu märker av. För trots att det ibland slås värmerekord i dessa dagar, så känns det också som att kylan också kan överraska.
Den som lever får se. Tills dess gäller det att vara anpassningsbar och njuta av det som bjuds. Säkerligen är det många svenskar som har breddat sin palett av aktiviteter i och med det semestrande på hemmaplan som vi har ägnat oss åt denna sommar. I varje fall är vandringslederna välbesökta. Något som tyvärr även mängden skräp i skogen vittnar om.
En positiv sida av att vi återknyter till den svenska faunan är att vi upptäcker hur mycket som finns att göra här. Garanterat är det många som kommer att besöka skogarna igen i vinter, men denna gång med skidorna på. Tappra skidklubbar brukar se till att det går att åka även när snön lyser med sin frånvaro, tack vare maskiner från Pistmaskin.
Det är med andra ord dags att gräva fram skidorna ur förrådet och se till att de är färdiga för att användas. Kanske kommer det nya köldrekord inom en när framtid?
